Tyvärr så har jag nu kännt att jag velat skaffa en ny blogg och det känns konstigt att lämna den här efter alla år. Jag kommer att ha kvar den här men skriver och håller mig uppdaterad på den nya.

www.nouw.com/haggis

Som ni kanske märkt så har jag tappat suget helt för att blogga. Jag har inget att komma med, känns inte som att jag vill delge mig av något heller. Jag kanske blir bättre på det efter ett tag, ser att det ändå är folk som går in och kollar om jag lämnat något nytt inlägg så jag får ursäkta att det inte finns något och tacka dom som fortfarande finner min blogg värd att minnas och titta upp. Puss.

Under dessa 19 år som levande varelse på denna planet så har jag hört många historier. Från personer som är som pepparkakor. Mjuk deg på insidan medan utsidan är smyckad med förrädisk glasyr.
Jag har hört historier som inte är sanna utan som dessa personer hittat på för att verka som något lite utav det extra. Dom stunder jag hört dessa historier så har jag bara nickat med och inte sagt något. Men jag vill bara säga det att bara för att jag gör det så tror jag inte på er. Vill ni leva i eran bubbla så gör det, jag tillåter er till det. Tro att ni är något som ni inte är, för att ni tror att ni själva inte duger. Ni duger som ni gör. Sluta inbilla er något annat. Spela inte någon, var er själv. Men att personer dömer er? Det gör dom. Lögner går oftast inte hem. Det bringar problem även fast lögner kan vara en lätt lösning på problemet.
Men ska jag vara ärlig så blir jag lite smått less ibland när jag hör saker och ting som "jag är skyldig sebbe staxx knark för fem miljoner". Sorry bro but you don't fool me.. Seriöst? Visst för att jag är naturligt blond under mitt tigerkakafärgade hår men jag är inte dum, inte tillräckligt iallafall. Vissa kanske tror det, men stängda läppar ger kanske det resultatet? Men varför öppna munnen i onödan för att orsaka problem.
Personer, människor, djur hittar på så mycket lögnaktiga berättelser om vad som helst, även små saker att man tror hela världen är mytoman snart. Jag försöker vara ärlig, tänker oftast fem gånger innan jag öppnar käften för att kanske inte då heller släppa ut dom finaste orden, men jag tänker på konsekvenserna. Gör detsamma.

Fan vilken skön kväll, allt börjar med att jag sitter hemma, får ett samtal av mister k som leder mig ner till hogges lite sisådär impuls. That's how I like it! Nykter kväll dock, I like that even more. Vart en massa dans till perfekta Smalare än thord. Hoppas att man inte skämde ut sig för mycket med mina så kallade moves. Men fuck it, vad gör det annars? Det var en kul kväll och skitsamma i resten. Nu är jag äntligen hemma med tinnitus i öronen, vakuum i huvudet, öm hals. Kommer ju inte vara bakis imorgon men vi får se hur man mår ändå med tanke på hur mycket man skrek, inte sjöng, skrek med i musiken.
Ångrar nästan att jag inte tog några kort men aja fuck it, lev ögonblicket istället för att se det genom en display.
Nu ska jag och mina tjutande öron försöka sova, sleep with the fishes!

Igår var det din dag, att tiden går så pass fort som den gör är overkligt. Att det redan gått två år sedan du valde att lämna oss, två år.. Overkligt.
Hoppas du har det bra där du är nu vad mer finns det att säga. Kommer alltid minnas dig.
Vila i frid.

Efter ett ex antal timmar på sjukan så är jag hemma igen, min älskade zizzi har blivit inlagd.. När vi kom dit så fick vi hjälp ganska fort skönt nog och även fast vi fick sitta där runt fem timmar så gick det ganska bra förutom all smärta som mitt hjärta genomled.. Får hoppas att läkarna hittar orsaken till allt det här, nu ska jag sova så jag kan ta mig upp dit imorgon igen.. Vilken jävla kväll..

Förlåt för att jag pratar dom gånger jag egentligen borde vara tyst och förlåt för dom gånger jag är tyst när jag egentligen borde prata.
Förlåt för jag inte sätter mina fötter i dina spår, säger det du säger, beter mig som du gör, tänker som du tänker, är som du är. Men jag är inte du liksom alla andra. Jag gör inte samma val som resten av jordens befolkning, alla är inte lika. Alla är lika groteskt olika med sina livsval.
Du kommer aldrig vara mig och jag kommer aldrig vara dig hur mycket man än skulle försöka och vela. Men jag försöker inte och viljan finns inte heller där. Förlåt för det, även fast jag inte menar det ordet.
"Förlåt" samhället för att jag inte är ditt ideal.

Dagarna bara flyger iväg och det är svårt att hålla koll på dom längre, men det blir väl lite så när man umgås med folk som får en glad och må bra att tiden rinner iväg. Det var länge sen jag skrattat så pass mycket som jag gjort den senaste tiden. Ibland älskar man livet och dom som finns med i det. Trots att saker och ting känts komplicerade så har det ändå känts rätt, konstigt va?
Ska till och skriva ett CV nu också så att jag kan söka ett jobb jag sneglat på, även skrivit in mig på arbetsförmedlingen för nån dag sen efter lite övertalning. Känns bra att komma till skot, inte så bra för en att bara sitta och rulla tummarna och det känns ganska bra att börja söka jobb. Man kan alltid försöka.
Vad mer ska man säga? Jag lever, jag står på mina ben. Tar dagarna som dom kommer, försöker leva ut dom. Får hoppas att jag och mina val gör det bästa utav dom. Hoppas att ni där som läser detta gör samma sak. Ha det!