I detta inlägg tänkte jag skriva angående mina egna åsikter om artikeln ''Edward Blom: Gör skolidrotten frivillig'' av Matias Rankinen. I den artikeln får man läsa om Bloms tankar om att idrotten på gymnasienivå ska vara frivillig. Jag kommer länka artikeln längre ner för den som finner intresse för att läsa den. 
Jag håller delvis med Edward Blom när har ytrar sin åsikt om frivillig idrott, det negativa är väl att idrott är bra för att sätta igång kropp, själ och huvud då det kan göra en mer skärpt på lektion och idrott är nyttigt. MEN inte för alla, här kommer anledningen varför jag håller med Blom om sin synpunkt. Det finns många individer som mår psykist dåligt av att bli påtvingad idrott. Jag känner många personer som får ångest och andra saker på köpet. Jag känner folk som spyr och går hem och gråter för att dom inte vill och kan. Det är inte av lathet om någon tror det.
Idrott är inte nyttig för alla men dom som vill hålla på med det ska ju absolut göra det men för dom personerna som självmant ''saboterar'' sina betyg då dom skolkar ifrån idrotten för att dem inte klarar av det antingen psykiskt eller fysiskt eller både och är det inte nyttigt och det ser jag som en självklarhet, men det kanske bara är jag?
När jag var liten så var det ganska så kul med idrott, alla lekar och man hade kul. Man var med på innebandy turneringar och fotbollskola på sommarlovet men sen ju äldre man vart så blev det mer seriöst och man skulle alltid prestera högre, tex som för att få mvg så måsta du springa runt lillfjärn (vår lokala sjö) på en viss kort tid för att få det betyget. Många la sig på marken och inte kunde andas och vela spy när dom kom fram, är det nyttigt? Att 13-18 åringar ska träna sönder sig i tidig ålder. ( Jag skrev med högstadie åldern också för det är väl samma sak fast ännu värre att ha en som stor press på sig och träna sönder sig så ung?)
Jag började avsky att ha idrott, det kanske var att puberteten hoppade igång, det kanske var pressen, det kanske var gympaläraren som tvingade en till att träna tills man grät och sa att man inte vela längre men ändå tvingade ut en på isen igen. Jag avskyr idrott, det är en plåga man smärtar sig igenom för att studiebidrag och betyg inte ska gå åt helvete. Mina lärare har alltid trott att jag varit lat för jag inte velat varit med på lektion utan gått promenad istället, när jag säkert går flera timmar i veckan. Men på fritiden så höll jag på med sport jag tyckte om som tex thaiboxning, där tränade vi i 1,5 timme och inte bara slag och sparkar utan mestadels mycket kondition. Det är skolans idrott jag ogillar och det känner nog många fler än mig igen, på thaiboxningen kände jag alla och eftersom att jag var ända tjejen så hade jag omklädningsrum och dusch helt för mig själv. En fråga till er tjejer, erkänn att ni nån gång byt om inne på toan och inte i rummet med dom andra för att ni inte velat visa er naken eller av annan anledning?
Men jag ska ta och runda av detta nu för det känns mest som att jag skrivet så mycket att jag bara skriver gojja och glömt den röda tråden. Men jag kan tycka att frivillig idrott på gymnasienivå kan vara en bra sak och även på högstadie nivå, mår man psykiskt/fyskiskt dåligt av idrotten är den då fortfarande nyttig för den individen att hålla på med? Jag tycker inte det och jag grundar inte detta på lathet då många säkert kan tro det. Men att röra på sig och träna är bra, jag menar inte detta inlägg som att man borde lägga ner idrotten på skolor för fan heller, det skulle vara ganska sjukt men att man har i åtanke att nej det är inte för alla ,så sluta tvinga dom. 

Här är länken till artikeln jag läst som fick mig att fundera, läs och bedöm själv vad du tycker. Att tycka olika är inte fel.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article19466670.ab