Dagarna bara flyger iväg och det är svårt att hålla koll på dom längre, men det blir väl lite så när man umgås med folk som får en glad och må bra att tiden rinner iväg. Det var länge sen jag skrattat så pass mycket som jag gjort den senaste tiden. Ibland älskar man livet och dom som finns med i det. Trots att saker och ting känts komplicerade så har det ändå känts rätt, konstigt va?
Ska till och skriva ett CV nu också så att jag kan söka ett jobb jag sneglat på, även skrivit in mig på arbetsförmedlingen för nån dag sen efter lite övertalning. Känns bra att komma till skot, inte så bra för en att bara sitta och rulla tummarna och det känns ganska bra att börja söka jobb. Man kan alltid försöka.
Vad mer ska man säga? Jag lever, jag står på mina ben. Tar dagarna som dom kommer, försöker leva ut dom. Får hoppas att jag och mina val gör det bästa utav dom. Hoppas att ni där som läser detta gör samma sak. Ha det!